Min jul har förutom ”förlusten” av min nära manliga vän varit helt full av fröjd, och jag önskar Er alla verkligen det samma!

Min familj kom överrens om att i år skulle Julklappen till oss alla vara att slippa all Julstress, och det har verkligen varit en helt underbar julklapp måste jag säga.

Vi bestämde oss för att vi struntar i alla julklappar,vi struntar i att stå i köket otaliga timmar för att laga mat som ändå ska ätas upp på en dag…

Vi struntar i att slösa pengar på saker som vi egentligen inte ens behöver eller verkligen vill ha..

Vi springer inte runt som yra höns i trängseln och halkan,vi behöver inte stå i bilköer eller vänta i bankomatkön i tjugo minuter heller för den delen…

Utan vi kan göra som tex jag och min syster gjorde igår istället.

Vi möttes upp och gick på bio, Filmer Avatar som vi såg i 3D var två timmar och fyrtiofem minuter lång, men det gjorde ingenting..för vi hade absolut ingen brådska.

 Efter filmen gick vi ut och åt, och när vi hade ätit tog vi oss en tur till frisören där vi båda klippte oss. Det var verkligen ett helt underbart sätt att ge sig själv egentid och att ge varandra av oss själva också för den delen.

 Efter det så åkte vi hem till min syster och avslutade dagen med chai te,pepparkakor och jag tog en lussebulle.

I morgon på Julafton åker jag,mina barn,deras pappa,mina föräldrar och min syster på en Julkryssning.

Vi får välkomstglögg..Kalle-Anka visas på tv, sen blir det julbord..dans runt granen..underhållning..och på Juldagen ska jag nog upp på Julottan i Åbo. Sen blir det Julbrunch och efter det hemgång.

Vi slipper disken,planeringen,städningen..ja..vi slipper allt jobb, och kan bara njuta av det som jag faktiskt tycker är viktigast..och det är att få vara med de nära.

Så vi ger varandra en riktigt Fröjdefull Jul istället helt enkelt och ja..

DET är vad jag önskar eder alla också

Så kram på Er alla underbara läsare..Njut av varandra och njut av livet!

och snälla… (för min skull om inte annat ) Ta väl hand om Er, och tänk på att istället för att bara köpa presenter till era nära på deras födelsedag och på Julafton….ge de istället av Er själva och av Er tid under hela året..För Det är verkligen en underbar och äkta gåva.

Puss på Er!

Flera har frågat mig om vem han är och vad det var som gjorde att jag föll för honom..varför det avslutades och om varför jag stått som singel den här tiden..om jag nu inte varit det..så ja..ni ska nu få lite svar på detta.

Det hela började med ett one night stand i början på sommaren. Jag skulle smyga därifrån på morgonen precis som jag brukar göra,men det blev inte så..

Det blev en massa prat och en lunch ute på en gräsmatta,en massa leenden och jag kunde bara inte låta bli att bli lite nyfiken på den här killen.

Ett par dagar senare ringde han, och jag minns att jag sprang ute på mina föräldrars gräsmatta och kastade äpplen på min yngsta son medan vi pratade i telefon.. Vi fortsatte att skratta och samtalet bara flöt på och jag kommer ihåg att jag tyckte att han var så himla lätt att prata med.

Sen träffades vi igen och igen och igen..och ja..det tog inte lång stund innan jag var där varje dag som jag inte var med mina barn..Det blev så intensivt,intensivare än jag någonsin tidigare varit med om..Dagarna jag var med barnen så pratade vi i telefon,på msn,på Skype..ja..det gick inte en dag utan att vi pratade med varandra.

Jag tror att det gick för fort helt enkelt..

Jag har så många underbara minnen av saker vi gjort..Vi var t ex på Pride tillsammans och då hade han köpt med sig vin,choklad och nötter som vi matade varandra med…En annan gång var vi på hans kompis land och där gick vi på en husvisning bara på skoj..Vi låtsades att vi var intresserade av huset och pratade om vad man kunde göra med tomten etc..

En annan gång var vi på bio och efter den så spelade vi air hockey..Det kanske låter som en helt vanlig dejt…men om man lägger till det faktum att jag glömt att jag inte hade trosor på mig och att jag hade en kjol på mig..så blev det lite extra tokigt när jag sen hängde mig över hockeybordet för att skjuta iväg brickan..haha..såna där tokroliga saker hände väldigt ofta med den här killen..

Ett annat biobesök som jag kommer ihåg väldigt väl var när vi såg District9..Vi hade samma tankar om filmen och vi båda hade lagt vissa saker på minnet,vi satt och pratade om den här filmen och diskuterade bakgrunden.. och jag minns att jag kände att det var en sån himla tur att det var med just honom jag sett den. För mina andra vänner eller mitt ex. tex..hade inte alls sett på den på samma sätt ..han och jag tänkte så himla lika, och det var så härligt att ha mött en likasinnad om man nu så säger..

Något vi också gjorde var att vi alltid lagade mat tillsammans, och det var något jag verkligen gillade..för jag är lite speciell när det gäller hur jag vill skära grönsakerna och hur jag vill att allt ska vara ..och sjukt nog..var han likadan!

Vi pratade om allt och då menar jag verkligen ALLT ..Vi pratade om hur jag sa vissa saker och hur han kanske betonade vissa ord,till jätte djupa saker om det absolut mest privata.

Vi hade ett väldigt intensivt och roligt sexliv, och han fick mig alltid att känna mig 100% bekväm.

Vi hade samma film och musiksmak..och när det gäller musiken så sa t om hans kompis till mig att han trodde att jag skojade när jag visade honom min musiklista på datorn..han sa att jag måste ha snott den rakt av från ……. vilket jag inte hade såklart..men det var faktiskt himla kul att träffa någon som även fast jag har en väldigt egen musiksmak ibland..kunde se att det fanns en till likadan..Vi gillade samma maträtter och resemål. Vi hade samma syn på uppfostran, religion,politik och jaa..typ allt faktiskt.

Han intresserade mig så mycket, och han fick mig att vilja prova saker jag aldrig tidigare gjort. Han fick mig att gilla skaldjur,vilket jag ALDRIG tidigare gillat,han fick mig att tänka annorlunda och se saker ur andra perspektiv,han introducerade mig för bl a splatterfilm och Thaifilmer vilket jag nu är mycket glad över.. 

Vi gick ut tillsammans flera gånger och det kändes alltid väldigt avslappnat och mysigt..En gång sjöng vi t om en duett ihop.. Som stormen river öppet hav, för att vara exakt

Han fick mig alltid att skratta och det kändes verkligen som att han trivdes med mig på samma sätt som jag med honom.

Vi målade listerna i hans kök och vi satt tillsammans och bokade in vad för sorts matta han skulle ha,vilka gardiner som passade,dukar,lakan..ja..ni vet..det kändes som att vi inte gjort annat typ.

Jag trivdes så himla bra och kände mig som hemma om man nu säger…

Vi började att träna ihop,hade en vit månad tillsammans..ja..allt kändes helt rätt och okomplicerat och jag trivdes verkligen så himla mycket i hans sällskap.

Men sen hände det

Jag brukade pussa honom och han brukade på skoj fråga mig varför jag pussade honom..jag svarade alltid att det är ju för att jag gillar att pussas din dummer…men en gång så råkade jag svara att det var för att jag var kär i honom..och då blev allt helt annorlunda. Han tyckte om att jag sa det..för han frågade mig typ en miljon gånger..typ..så du pussar mig för att..ja vaddå..varför pussar du mig..hehe..och jag sa det då igen..men han sa det aldrig tillbaka..utan det blev bara fel.

Jag blev mer intensiv för att det kändes så konstigt att jag skulle säga det,men att han vägrade..och ju mer ”på” jag blev..desto längre bort kom han.. Han blev rädd och det skrämde mig så pass mycket att det tillslut slutade med att jag sa att jag inte längre kunde vara med honom om han inte var kär i mig.

Vi bröt vår kontakt i nästan två dygn..vilket var skit jobbigt!  Ja jag vet..två dygn och att det skulle kännas skitjobbigt..men för mig kändes det som typ två veckor..Men sen hörde han ändå av sig trots att jag bett honom att inte göra det. Han sa att han saknade mig,att jag ställt till det i hans huvud,att han ville ses igen för att han inte klarade sig utan mig…och jag föll för det…Såklart!

Så då började vi om..igen..MEN det var inte samma sak..för jag var så osäker redan..Jag tvingade honom att träffa mina barn,jag tvingade honom att göra saker för att typ bevisa sig god nog för mig..och det gjorde ju såklart att han istället backade ännu mer och så blev det bara ett stort moment22.

Sen när jag äntligen kommit till insikt,när jag äntligen fattade att det vi hade var ju precis vad jag ville ha..oavsett om han sa att han var kär eller om vi stod som i en relation på FB eller inte..så var ju det vi hade precis vad jag önskade mig.

Så då försökte jag säga det till honom, att vi behöver inte stå som i en relation,vi kan ta det långsammare..jag har ingen brådska någonstans..är du inte redo..eller osäker på vad du känner för mig…så är det ok..för eftersom du inte vill träffa andra och jag vill inte heller träffa någonannan..så är det ju faktiskt det enda som är väsentligt i det stora hela.

Men då var det försent. Jag fick tillsvar att jag kunde få träffa andra och att vi bara fr om nu skulle vara vänner..och ja..två veckor efter det kommer jag hem från min semester och får höra efter middagen att han inte vill att jag ska stanna över natten för att han träffat en annan. -Men vi kan väl vara vänner iaf…

 Inte de ord jag hade hoppats på att få höra efter att ha varit borta en vecka om man säger så

När han sa att han träffat en annan kändes det som ett så hårt slag i magen..det går nästan inte ens att beskriva..Som en klump i magen som jäste till en miljard klumpar på två sekunder..ja typ så kändes det.

Så det började som en saga,men slutade som en mardröm för min del.

Det som nu känns så himla jobbigt är att mina känslor för honom finns ju kvar..

Jag vill fortfarande sitta brevid honom i soffan med en gemensam filt över benen,jag vill fortfarande sitta och pussa på hans fingrar när han tar de mot min mun och skrattar över en konstig grej jag gör..Jag vill gå och lägga mig tillsammans med honom och sova sked hela natten, jag vill hjälpa till att tömma hans källare,laga middagen ihop,se på dokumentärer och serier ihop. Jag vill fortfarande åka hem till hans vänner och ta med honom till mina..Jag vill gå till centrum och fika (vilket han nu kan..men som var för stressigt för honom tidigare) och jag vill sen träna bort de extra kalorierna med honom..Jag vill dricka rödvin,äta mörk choklad,finncrisp och nötter ihop och jag vill säga godnatt till honom innan jag somnar..

Jag vill så jävla mycket..och ja..det känns bara så himla pissigt att det inte är ömsesidigt helt enkelt.

Men ja…Det var lite om killen i mina tankar..vad som hände… och varför jag nu ifrågasätter min chans till att någonsin träffa någon som kan bli kär i mig.

För om man nu har det vi hade..och lämnar det utan problem för en annan på två veckor…då kan jag ju inte vara så mycket att ha liksom..För om man frågar mig..så hade vi det perfekta förhållandet..Himla konstigt hur olika två människor kan se på samma sak..eller hur?

Men ja..nu vet ni lite mer iaf.

p.s

Sen är jag ju självklart inte så ”blåst” att jag tror att det bara rörde sig om två veckor för honom egentligen..Han hade ju säkert tänkt på det längre innan..typ efter det att jag började bli osäker och ifrågasättande såklart..Men hade han bara sagt något eller gjort något då så hade ju allt kunnat lösa sig istället för att låtsas som ingenting liksom..hm..men men..sånt är livet.

Kram J

Igår bestämde vi oss iallafall för att träffas jag och min gamla ”kk”. Vi hade då inte setts på över sju månader och jag var jätte nervös.

Först och främst för att vi skulle ses för att prata och umgås..och inte för att k….. Den andra anledningen var för att jag som sagt inte sett honom på så länge och ja…det kändes bara så himla konstigt att träffa honom under andra omständigheter om man så säger.

Vi möttes på en restaurang på Söder och han drog t om ut min stol när jag skulle sätta mig..Han var lika sexig som vanligt och det kändes som att vi hade setts för typ bara två veckor sedan. Han var artig och flirtig och charmig , och allt kunde ju ha varit helt perfekt.

Men nej…..

Jag önskar så himla mycket att jag kunde fortsätta att skriva underbara saker om hur han fick mitt hjärta att slå dubbelslag och om hur otroligt mysigt och härligt allt var…men tyvärr

Han var inte ……. dvs..han var inte killen som jag fortfarande har känslor för.

Sen kände jag också att jag inte var rättvis mot honom..För där satt han..mittemot mig, med ett leende på läpparna som jag besvarade…Men jag kände att det egentligen var påklistrat för att göra honom glad. Jag ville så gärna känna mer för honom än vad jag gjorde..men det gick inte.

Jag hade redan tänkt innan dejten att om det INTE  gick bra, så ville jag ha en ursäkt för att kunna gå…och OM det gick bra ville jag faktiskt också ha en ursäkt för att gå, så att det inte skulle bli som vanligt och att vi åkte hem till honom. För gick det bra så ville jag ju göra saker annorlunda och då absolut inte ha sex.

Men eftersom jag kände det jag kände så tackade jag för mig efter middagen och sa att jag faktiskt tyvärr inte var redo för att ge mig in i något som kunde bli seriöst.

Jag bad om ursäkt och han sa som en sann gentleman att det var helt ok och att han förstod mig. Vi bestämde också att det nog var lika bra att vi inte sågs på ett tag då vi inte hade samma känslor för varandra. Så middagen som kunde ha blivit början på något nytt,blev istället middagen som avslutade något som varit..

Det kändes tungt och ganska jobbigt faktiskt,men jag vet att jag gjorde rätt.

 Jag tycker om honom för mycket för att ha honom som något sorts plåster..För jag vill verkligen se honom lycklig,och jag är inte den personen som kan ge honom den lyckan..iallafall inte nu i dagsläget.

Så efter den ganska jobbiga middagen mötte jag upp en tjej som jag faktiskt tidigare aldrig träffat. Vi började prata med varandra via FB för nästan ett år sedan, och igår var det alltså dax att träffas irl.

Vi möttes upp på Riche och det kändes inte alls konstigt att ses. Hon var lika pratglad som jag, och det var otroligt skönt att bara sitta där och prata om väder och vind och låta tankarna försvinna bort från allt som hette olycklig kärlek och gamla kk.

 Prinsessan Madelene var också där och hon är ju bara så sexig! Så på henne tittade man kanske också en del ..och nej,jag är inte Bi när det gäller förhållande biten..men jag kan tycka att en tjej är snygg, och jag har inga problem med att kyssa en tjej om det skulle vara så

Nåväl..nu flöt jag iväg där ett tag märkte jag..åter till kvällen..

Efter en öl,ett glas vitt och en Mojito så gick vi vidare till Golden (Såklart) och där mötte vi upp en kompis till tjejen jag träffade och så gick vi in. Väl där blev det blev ett par drinkar till och så mötte jag en gammal killkompis… som faktiskt tro det eller ej läst min blogg!  (Det första han sa till mig när han kom fram var: -Hej skadat gods hehe )

Han och jag började iallafall att prata om det jag skrivit, och hans råd var att jag skulle våga lita mer på min magkänsla.

Men då min magkänsla tydligen inte fungerar….Jag var ju dum nog att tro att killen i mina tankar gillade mig tex..så jag litar faktiskt inte på min magkänsla för femöre..Men jag tror ju ändå till viss del att han har rätt..För när han frågade mig snabbt om varför dejten tidigare under dagen inte var lyckad,så hann jag svara fort innan jag ens tänkte efter…att nej, jag är inte redo att inleda något seriöst med någon…Så se där..där kom ju svaret.

Sen ställde han nästa fråga och den var i korta drag typ såhär.. -Vad är det du känner att du behöver nu då? Då svarade jag lika snabbt.. ett ”plåster” och jag känner att jag behöver få vara singel Jeanette ett litet tag..jag vill bara vara med någon helt utan krav..få sova sked..och vara med någon på lika villkor..dvs..jag vill att den jag är med ska veta att det är bara sex och inget annat..inga andra känslor inblandade. För tyvärr..så är jag ju faktiskt kär i en annan.

Då sa han att det är ju inga problem för dig,det är ju bara att gå upp på dansgolvet.. och visst..han hade kanske rätt i det…för på Golden får alla ragg om de vill Men det var inte riktigt så jag ville ha det heller.

Jag är ju lite kräsen ändå..vill gärna ha träffat personen ett par gånger innan..och byggt upp något om man säger så. (Sen har det ju hänt att jag haft one night stand också såklart..men iaf.)

 Då frågade han om jag hade någon sådan på G..och ja..det hade jag ju faktiskt konstigt nog..

Jag hade själv inte tänkt att vi skulle ses och göra något..utan jag hade bara pratat lite med den här killen under en kortare period… men visst…han såg bra ut,var så där lagom flirtig..och ja..man kan väl säga att vi har varit bekanta på ett lite avlägset håll när vi växte upp..så han kändes ju inte som en främling riktigt.

Så så blidde det..

Jag smsade lite och det slutade med att jag åkte till honom över natten….Så det var dit det ”skadade godset” for om man nu säger så..

Så sammanfattninsvis kan man väl säga såhär:

Jag tog steget mot något som kanske kunde bli ”Något”..Märkte att jag inte var redo..och tog då istället steget mot något som jag Vet inte kommer bli ”Något”..

Hoppas ni förstod vad jag menade nu.

Jag hade en mysig natt och en trevlig morgon…jag fick ligga sked och jag kände att jag inte sårade killen jag var med, för han kände likadant för mig som jag för honom.

Så även fast jag fick så himla många underbara råd om hur jag skulle satsa, hur jag skulle göra för att våga ta steget och försöka gå vidare…så kom jag ändå fram till med hjälp av en fin kille på Golden..att jag inte är redo för det.

Att jag faktiskt just nu bara kan ha opersonliga ”relationer”, och att även fast det inte är vad jag i slutändan vill ha, så är det just nu det enda jag klarar av.

Så tyvärr kanske jag gör er besvikna, men jag kan inte annat än att vara ärlig

Men jag tror ändå inte att jag kommer bli den där Jeanette som stänger igen alla känslor och inte blottar sig igen..För tack vare en annan vän så har jag börjat tänka om.

 Vännen sa nämligen att det kanske inte var meningen att jag och ……. skulle bli mer än vänner..utan att hans roll kanske bara var att visa mig att det inte är farligt att öppna sig och våga visa sitt innersta för någon.

Man måste våga för att vinna säger de ju hela tiden..och ja..Det är nog precis vad jag måste göra….. Men inte nu…För nu är jag inte redo…

Men sen så…

Ja sen så ska jag minsann hoppa rakt ut i ovissheten och då får det bära eller brista…För hoppet..ja hoppet har jag minsann fortfarande kvar

Helt otroligt ju!

Vilka är ni härliga människor!?

Kan ni inte skriva en liten kommentar här och berätta det.. jag är sååå nyfiken!

Puss och kram hela da´n.

/Jeanette

Hej alla underbara läsare!

Jag bad om er hjälp angående ett beslut som jag behövde fatta, och jag vill börja med att säga TACK!!!!!

Helt otroligt vilka underbara läsare jag har!

Jag vill tacka för alla tips,råd och ideér….Ni är verkligen för goa!

Jag har också valt att hålla era kommentarer dolda då många varit väldigt privata. (Min mammas kan dock få synas..haha )

Men vill ni däremot att jag ska visa de så skriv det till mig så gör jag de synliga.

Jag trodde verkligen inte att så många skulle höra av sig och jag är jätte tacksam för det!

Det jag iaf. kan konstatera är att jag inte känner mig så ensam om mitt ”problem” längre.

 Även fast det låter fel så känns det faktiskt skönt att vi är flera härute som är ”skadat gods”..Att inte vara ensam gör att jag känner mig starkare på något sätt.

Jag har läst alla era kommentarer och jag har tänkt på det ni skrivit..och jag har kommit fram till en sak.

Svaret på min fråga blev: Jag måste fortsätta våga ta chanser.

Så jag har bestämt mig för att prata med min ”kk” och säga att jag inte vet om jag är redo,att jag kanske t om använder honom som ett plåster för att glömma killen i mina tankar,att jag inte kan lova honom något mer än en middag…men att jag gärna träffar honom, och att han kan få reda på lite mer om mig än om vad jag heter i Efternamn,att jag har barn och vad jag gillar för saker i sängen…För det är istortsett det enda han vet idag.

Det känns läskigt att ”öppna mig” för honom men jag ska iaf. försöka.

Grejen är bara den att allt har fungerat så bra just p ga att det varit helt villkorslöst..och börjar man ”öppna sig” för någon så känner iaf. jag att det villkorslösa lätt kan försvinna och i värsta fall bli till en massa krav….och det mina kära vänner….Det skrämmer mig.

Men efter att ha läst om era erfarenheter och efter råden jag fått, så har jag som sagt kommit fram till att jag måste våga göra saker som skrämmer mig!

För annars kommer jag ju aldrig att bli den Jeanette som någon kille blir kär i och sen t om kanske börjar älska…

Då kommer jag ju bara fortsätta att vara den där Jeanette som heter Eriksson i efternamn,har fyra barn och som är grym i sängen

och ja…jag vill ju vara mer.

Så tack för att Ni finns, och tack för att Ni har hjälpt mig fatta mitt beslut.

Jag älskar Er!!

Kram Jeanette

Jag var ute på krogen häromdagen och mötte en tjej där som jag träffat ett par gånger på Golden. Vi har lagt till varandra på FB och det är i stortsett den ”kontakten” vi haft. Dvs egentligen ingen alls.

Men hon kom fram till mig och sa att hon ville att jag skulle förstå hur mycket mitt bloggande betytt för henne och hur mycket det betyder för andra också.

Jag har ju egentligen ingen aning om vilka det är som läser det jag skriver. Jag skriver det jag känner, och för mig är mitt bloggande som en dagbok där jag rensar mitt system, och ibland också får hjälp av läsare hur jag ska göra.

Att då få höra av en avlägsen bekant att det jag skriver betyder något för henne gör mig så himla rörd!

För vem är jag egentligen?!

Jag är skadat gods har jag kommit fram till.

Alltså..ta det inte på fel sätt nu..Jag vet att jag är en bra mamma,bra vän,kollega etc.

Men jag har tagit skada av mina tidigare relationer och p ga detta så förstörde jag den jag var i nu också.

Så varför ska man då läsa min blogg? Är anledningen att lära sig hur man INTE ska vara så har ni kommit rätt.

För jag har precis förstört en jävligt bra grej genom att prata sönder den,älta,vara komplicerad och ja..precis allt som man inte ska göra.

Allt var perfekt förutom en sak..och det var att känslorna inte var de samma mellan oss två. Eller rättare sagt..de var kanske det,men att jag drev på för mkt och allt blev infekterat istället.

Varför? Jo för att mitt jävla ex. (Förlåt vännen) men ibland får du faktiskt kallas för det..lyckades få mig att bli en osäker,nervös,ifrågasättande och påtryckande idiot pga det han gjorde mot mig för skiiiiiiit länge sen.

Men det gör mig så jävla arg! För jag har ju förlåtit honom,jag har ju gått vidare,jag älskar honom inte längre (mer än som vän såklart) och ändå så har det som hände gjort att jag hela tiden ifrågasätter min egen förmåga till att någon någonsin skulle kunna bli kär i mig,eller rent av älska mig.

För jag är ju Jeanette..tjejen killarna älskar att vara med,men som de lämnar direkt efter att de hittat något bättre.

Sen är ju 16 år inte direkt på en gång..men känslan av att bli lämnad för någon annan är ändå konstant.

Så faan..jag har blivit skadat gods och vet inte hur jag ska bli hel igen.

Jag gick från mitt ex. till en kille som jag fortfarande är vän med,men som bor ihop och är förlovad med en annan tjej nu.

Sen klarade jag av att vara singel ett tag,tills det istället blev mitt motto i livet..

Singel=Inga problem,ansvar över mig själv och mina egna handlingar,jag får göra vad jag vill när jag vill och behöver inte anpassa mig till någon annan och bäst av allt..jag kan då inte heller bli sårad,eller lämnad för någon annan..för då är det ju hela tiden jag som går.. Bra va =)

Men sen så mötte jag ju då den här killen som på något konstigt sätt lyckades bryta sig egenom mitt skal.

Han kom nära… och då t om så himla nära att han nog faktiskt är den som känner mig bäst i hela världen (Förutom Marie ) och vad hände då??

Jo självklart förstörde jag/vi det tillsammans också,och gissa… Nu har han träffat en annan..

Ganska komiskt om man tänker efter..

Undra om jag är som den där killen i filmen där flickor träffar honom och har sex för att de sen efter detta träffar sin nya partner i livet?

Jag kanske är någon ingångsport till riktig kärlek…fast eftersom jag själv då är porten så kan jag ju inte gå egenom den själv.

Hmmm..

Men nu undrar jag en sak som jag hoppas att ni mina läsare kan hjälpa mig med..

För jag är fortfarande kär i den här killen. Han vill vara vänner vilket jag inte klarar då jag  inte ens klarar av tanken att se eller höra honom med den där andra tjejen. Så det är uteslutet..men det är inte det som är problemet just nu.

Problemet är att detta gjort att jag känner att jag står i ett vägskäl..

Den ena vägen leder tillbaka till singellivet på 100% och jag VET att om jag börjar om där kommer jag stänga ute alla killar igen från mitt privatliv. Men jag kommer tack och lov inte att bli sårad igen.

Jag kan fortsätta att leva mitt strikta singelliv och jag vet att jag har full kontroll.

Det andra är att direkt hoppa in i en ny dejting härva,där jag riskerar att bli sårad åter igen..eller ännu värre..där jag själv sårar killen som vill träffa mig för att jag kanske egentligen inte är redo för honom.

Jag vet iaf. att om jag ska ge honom en ärlig chans så kan jag inte träffa andra,jag måste våga visa honom delar av mig själv som jag inte gjort tidigare, och jag måste våga och vilja glömma killen som fortfarande finns i mina tankar.

Killen som vill träffa mig har jag känt i över ett år. Vi har träffats flera gånger,men då bara på ett strikt sexuellt plan om man säger så. Jag har inte velat mer och har hela tiden trott att han känt likadant.

Men min relation med killen som jag är kär i har gjort att min ”kk” känt sig utbytt och ledsen.(För vi har inte träffats under den tiden jag var med den här andra killen)och han vill nu då alltså träffas och dejta och se om det kan bli mer än bara attraktion från mitt håll.

Men TÄNK då om jag nu ger honom en chans.. Då bryter jag ju muren som jag byggt upp mellan oss..tänk då om jag skulle börja falla för honom..och bli påträngande,ifrågasättande och en sån idiot som jag var nu sist..och att han sen komiskt nog på något konstigt sätt skulle träffa en ny..dvs hans livskärlek..då skulle jag ju helt enkelt brista totalt.

För det han och jag har nu är grymt härligt sex,roliga konversationer om ytliga saker och sen inget mer.

Skulle jag förstöra det,förstöra vår relation och sen också förstöra min självkänsla ännu mer..ja det skulle jag bara inte orka med!

Så ska jag säga nej?

 För tänk om jag bara använder honom som ett ”plåster”!

Då är jag ju själv den ”elaka” i allt det här..

Men tänk om det är som han säger..att vi faktiskt kanske kan göra varandra riktigt lyckliga..då sumpar jag ju den chansen genom att säga nej.

Faan för att vara skadat gods säger jag bara!

Önskar att jag bara kunde ”go with the flow” och dejta,leva som singel,inte tänka på morgondagen och inte vara orolig för att bli sårad eller såra någon..

Men nej…jag ska minsann göra allt svårare än det egentligen kanske behöver vara?

Fyy säger jag bara..

Så ja..vad ska jag göra?

Optimisten i mig vill ju ge det en chans….Men realisten och den skadade delen säger bara stopp med ett stort varningsmärke som blinkar och tjuter..

Nej,jag ska nog faan säga att jag inte vill mer än att träffas på det ytliga plan vi tidigare gjort..

För jag är nog sanningsenligt inte redo för något nytt eller för någon alls överhuvudtaget.

Men tänk om jag missar något riktigt bra nu?

Bläää!

Eller ska jag testa?!

Faan..skit också..vet verkligen inte vad jag ska göra…

-Vad ska jag göra?!

Har ni någonsin känt er så värdelösa att ni just pg a detta ,gjort något så att ni då också faktiskt blivit det?

Det har jag gjort!

En grej hände mig i morse som gjorde att jag blev oerhört ledsen. Men istället för att på en gång ta tag i det så överreagerade jag, och gjorde det ännu större än vad det egentligen var. Sen byggdes känslan bara upp mer och mer ,tills jag tillslut kände att allt var typ åt helvete.

Självklart vräkte jag ur mig en massa känslor som för stunden kändes helt korrekta när jag väl fick chansen,men som nu…flera timmar senare på kvällen..känns så jävla onödigt! 

Jag har försökt be om ursäkt,men varje ursäkt gör att jag bara gräver ner mig mer och mer och ja… allt blir bara ännu värre…helt enkelt.

Så hur faan ber man om ursäkt till någon,när det man vill be om ursäkt för…är att man bett om ursäkt så ofta typ???

Hur förklarar man för någon att man förstår att man varit skitjobbig när man pratat och pratat och pratat om saker och ting tills man typ tappar rösten??? Genom att prata om det??? Neheee det går ju liksom inte..

Det enda jag kommer fram till är att det helt enkelt är försent..

Jag kan inte göra mer.

Jag får helt enkelt sluta prata,sluta be om ursäkt,sluta vara så ”på” …och hoppas att personen i fråga förstår att det är mitt sätt att be om ursäkt för allt som gått fel.

För jag tror att det är just det som gjort att allt blivit fel från början..Men det kan jag ju inte prata om eller be om ursäkt för….haha..ja vad säger man..

Jeanette= prat,prat,prat..tankar,tankar tankar..ältande,ältande=Blä blä bläää

Om ingen annan förstör för en,så är det ju bra att man själv kan lyckas med det…. -Eller hur..

”Men så tokigt det blev” som min vän Krister skulle säga.. och ja..han har ju rätt…det blev helt ”skrutt” liksom.

Men nu ska jag inte gräva ner mig  i sånt som inte går att få ogjort…Utan nu ska jag gå och lägga mig och mysa med Pierre,för imorrn måste jag upp tidigt och packa för då drar jag till Gran Canaria och Playa Del Ingles i en vecka.

JIPPI!!! =)

Så ha det gott alla underbara läsare..så hörs vi när jag kommer hem.

 1. Hur gammal är du om fem år? 38

 2. Vem tillbringade du minst två timmar med i dag? Anders på jobbet

 3. Hur lång är du? 164 cm

 4. Vilken är den senaste filmen du sett? Så Olika (Värdelös dessutom)

 5. Vem ringde du senast? Min syster Anna-Karin

 6. Vem ringde dig senast? En kund från England

 7. Hur löd det senaste sms:et du fick? Är du på stan? (mottaget 00:01 natten till Måndag)

8. Föredrar du att ringa eller skicka sms? Lite olika. Rätt skönt med sms så man slipper prata i bland.

9. Är dina föräldrar gifta eller skilda? Hm..det beror på hur man ser det..Min biologiska pappa är död,men mannen jag kallar pappa är fortfarande lyckligt gift med min mamma.

10. När såg du senast din mamma? I Onsdags när hon och pappa var över på middag

 11. Vilken ögonfärg har du? blå

12. När vaknade du i dag? 05:36 Kunde inte somna om dessutom.

 13. Vilken är din favoritjulsång? O Helga natt 

14. Vilken är din favoritplats? I någons famn 

15. Vilken plats föredrar du minst? Kyrkogården..det kommer så mkt ”energier då”

 16. Var tror du att du befinner dig om tio år? Har faktiskt absolut ingen som helst aning..Jag och barnen(om de fortfarande vill bo med mamma då) kanske bor utomlands,jag kanske jobbar på kontor,pluggar,jobbar som lärare,artist,författare,konstnär eller så är jag så rik så att jag bara reser runt i världen…vem vet ;)

 17. Vad skrämde dig om natten som barn? ”Människorna” som ville prata med mig när jag försökte sova 

18. Vad fick dig verkligen att skratta senast? Min underbara vän Marie och när vi pratade om snuskiga saker

19. Hur stor är din säng? 140×200 Perfekt om man bor som singel,för den är inte för stor när man ligger själv och inte heller för liten om man får ”besök”

 20. Har du stationär eller bärbar dator? Bärbar

21. Sover du med eller utan kläder på dig? Utan

22. Hur många kuddar har du i sängen? Två ibland tre.

 23. Hur många landskap har du bott i? Ett

24. Vilka städer har du bott i? Två.. Stockholm och nu bor jag i Gnesta som ligger i Södermanland. (hahahaaa om man nu kan kalla Gnesta för en stad dvs.)

25. Föredrar du skor, strumpor eller barfota? Barfota 

 26. Är du social? Japp…översocial t om

27. Vilken är din favoritglass? Ben & Jerry´s Cookie Dough och chokladglass med alla möjliga tillbehör.

28. Vilken är din favoritefterrätt? Exotisk fruktsallad med glass,Ananaspaj,nybakade bullar,kokosbollar(de ljusa),Cheesecake

29. Tycker du om kinamat? Var favoritmaten när jag växte upp,men nu är det mer Thai,Indiskt och annan lite mer kryddstark mat.

30. Tycker du om kaffe? Ja, kaffe med mjölk

31. Vad dricker du till frukost? Frukost?? Ok, är jag hos vänner så blir det Te eller kaffe..hemma så skippar jag frukosten helt tyvärr.

32. Sover du på någon särskild sida? Ligger jag själv så varierar det. Har jag sällskap ligger jag alltid på platsen närmast sovrumsdörren..oavsett var jag är någonstans. (Vill kunna gå iväg fort kanske..hm)

33. Kan du spela poker? Ja

34. Tycker du om att mysa/kela? Ja! Tror t om att jag är ”överkelig” om man nu kan vara det..

 35. Är du en beroendemänniska? Japp.

 36. Känner du någon med samma födelsedag som din? Hitler!!! Han är dock död nu,så jag slipper fira med honom

37. Vill du ha barn? Har ju fyra redan… skulle kunna tänka mig en till även fast jag vet att det är idioti. Min kropp vill inte riktigt accepptera att jag fött barn för sista gången… (Kopierade Annas svar direkt..men det gäller ju mig med så )

38. Kan du några andra språk än svenska? Engelska lite Spanska

39. Har du någonsin åkt ambulans? Ja..ett par gånger Har bl a fött barn i en faktiskt =)

 40. Föredrar du havet eller en bassäng? Havet!!

41. Vad spenderar du helst pengar på? Vänner,familjen och resor

 42. Äger du dyrbara smycken? Nopp

 43. Vilket är ditt favoritprogram på tv? Grays Anatomy och olika dokumentärer (Gillar att lära mig nya saker)

 44. Kan du rulla med tungan? Näpp

 45. Vem är den roligaste människan du känner? Krister E… Blir glad bara jag tänker på honom

46. Sover du med gosedjur? Japp Kaninis och nu ett nyförvärv som heter Pierre

47. Vad har du för ringsignal? Varierar ganska ofta

 48. Har du kvar klädesplagg från då du var liten? Japp

 49. Vad har du närmast dig just nu som är rött? En plastficka med fakturaunderlag i.

 50. Flirtar du mycket? Ja det gör jag nog

51. Kan du byta olja på bilen? Japp. Fast jag inte ens har vare sig bil eller körkort…det ni

52. Har du fått fortkörningsböter någon gång? Nopp

 53. Vilken var den senaste boken du läste? Svek..en hemsk bok måste jag säga…men väldigt bra dock.

 54. Läser du dagstidningen? Gratistidningar på tåget (Metro och City) 

55. Prenumererar du på någon veckotidning? Nej

56. Dansar du i bilen? Vilken bil?

 57. Vilken radiostation lyssnade du till senast? Har på Lugna Favoriter just nu faktiskt

 58. Vad var det senaste du krafsade ner på ett papper? En studios telefonnummer i Australien som jag precis ska ringa till.

 59. När var du i kyrkan senast? På en kär väns begravning för ett par månader sedan tyvärr

60. Vem var din favoritlärare på högstadiet? Snygga bildvikarien som ibland dök upp..mums!

 61. Hur länge har du campat som längst i ett tält? På Gotland i en vecka när jag var tonåring

 62. Vem var det som senast gjorde något extra speciellt för dig? En kille som heter Josef som kom fram till mig,kramade om mig och sa att han var så glad att vi träffats och att han bara ville säga att han tyckte så himla mycket om mig just för att jag var genuint äkta och hade hjärtat på rätta stället..Den komplimangen satte sig kan jag lova.

63. Vad lyssnar du på just nu? Time after time (Lugna Favoriter)

64. Har du varit med i tidningen? Jo det har väl hänt ett par gånger

65. Vad är det konstigaste du ätit? Myror med chokladsås

66. Vem såg dig naken senast? Det vill jag inte svara på

 67. Vad är det för färg på din tandborste? Rosa hemma och vinröd hemma hos min ”kompis”

 68. Hur imponerar man på dig? Oj.. jo om man är en genuint empatisk person,en person som ställer upp för andra och finns där i alla lägen och inte är fördomsfull…ja då kommer man långt i mina ögon.

 69. Vem ringer du när du är arg/ledsen? Marie och Magdalena

 70. Har du någon piercing? I öronen men använder inte alla.

71. Din största vinst? Mina barn självklart!!! Men gäller det pengar så ja: Fick tre ”tv.apparater” på en trisslott som jag sen skickade till fel adress   Men jag har vunnit 30 000:- 25 000:- 20 000:- etc på Bl a tv-programmet ”Jackpott” och jag har skrapat fram 1000:-x 10 på en triss en gång =) Har ganska tur i spel faktiskt.

72. Civilstånd? Halvt om halvt singel

73. Vilka hemsidor besöker du dagligen? Facebook och min mail

74. Är du fåfäng? Nej absolut inte,men jag gillar dock snygga kläder och att sminka mig 

75. Ångrar du någonting du gjort? Jo det finns saker jag ångrat…Senast ett ”fyllesms” jag skickade i helgen faktiskt

76. Hur gammal är din pappa? Han fyller 60 år om fyra dagar faktiskt!! Så vi ska till Spanien och fira honom..åker om tre dagar! =)

77. Vilket är ditt drömjobb? Om jag det visste…Tycker definitivt att dubba film är en av de roligaste sakerna jag vet..så kanske det då?

 78. Finns det något du verkligen skulle vilja göra men inte haft tillfälle, tid eller råd till? Resa runt i världen med mina barn mer. Skulle vilja bo och leva i olika kulturer med de för att ge de en större förståelse för olika individer och förhoppningsvis vidga deras vyer både emotionellt och kunskapsmässigt.

79. Vad har du haft för husdjur? Fiskar,hamster,kaniner,undulater,råttor,katter,hundar,varit fodervärd åt en häst,vandrande pinnar,hoppande bönor,grodor,ödlor,en duva,en skata,en kråka och en talgjoxe(Tog mer än gärna hand om skadade fåglar när jag var liten ) 

80. Berätta tre saker som dina läsare antagligen inte vet om dig? Nej,för då är det antagligen en mening bakom det faktum att mina läsare inte vet detta.

81. Svär du ofta? Nja..tror inte det. Säger dock tyvärr Fi..a om jag gör illa mig..Försöker säga Fiii..faan istället

82. Sverige när det är som bäst? En solig sommardag med vänner och familj

83. Kan du åka slalom? Nej tyvärr..Har aldrig ens åkt utför,men det ska bli ändring på det

 84. Vad har du ätit i dag? Sov hos Marie så det blev frukost bestående av te med honung och ett morotsbröd med färskost,tomat och rödlök =) Mums!

85. Vad har du för utbildning? Är utbildad Barnskötare med inriktning barn med behov av särskilt stöd,har studerat Pedagogik och Sociologi på Universitetet och barnsspråkutveckling på Högskolan.

86. Vilken kroppsdel är du mest nöjd med? Öronen faktiskt…finns inget att klaga på när det gäller de

87. Vilken kroppsdel är du minst nöjd med? Magen

88. Vilken är din bästa egenskap? Jag hoppas att det är att jag är en bra vän.

89. Vilken är din sämsta egenskap? Jag tar på mig för mycket som jag inte borde,jag är tidsoptimist,slarvig,glömsk,skickar på tok för långa och invecklade sms till en viss person,jag vet inte vad jag vill i livet ännu och jag råkar ofta krångla till saker som egentligen inte är så krångliga.

 90. Nämn två historiska personer som intresserar dig? Oj svårt…det finns för många

91. Saknar du något? Ja tyvärr

92. Är det viktigt att fira födelsedagar? Ja, barnens självklart…sen tycker jag att det nästan är roligare att kunna fira en person även fast han/hon inte fyller år..utan bara fira för att den är en så bra människa helt enkelt

 93. Vad gör dig ledsen? Orättvisor,när mina vänner och min familj inte mår bra

 94. Vad gör dig glad? Roliga saker såklart..men också en vänlig blick,när det går bra för mina vänner och min familj,och när jag får vara delaktig i något positivt helt enkelt

 95. Har du varit gift eller förlovad? Har varit förlovad 

96. Vad ska du göra i helgen? Är på Gran Canaria då så jag kommer vara ute och festa och njuta av livet =)

 97. Vad är det knasigaste du gjort? Det är en hel del det…Kanske när jag skulle klättra över en mur med vassa spjut på för att komma in på hotellrummet som jag olovligt bodde i (Med AIK´s fotbollslag..det ni ,) )och jag fastnade på ett av spjuten och rev upp ett stort hål i byxorna och fastnade alltså på spjutet och fick ”hänga” där tills en hotellpersonal såg mig och hämtade en stege och hjälpte mig ner.. Jag kan inflika att jag ändå lyckades komma in på rummet denna kväll..hahahaaa

 98. Vad har du för laster? Kelsjuk

 99. Vem är din förebild? Ingen direkt person,snarare ett sätt att leva. Jag vill behandla andra som jag själv vill bli behandlad. Jag vill bli en bättre människa för varje dag och jag vill veta på min dödsbädd att jag inte missat något jag velat göra,och att jag hunnit med att berätta för alla i min närhet vad de betyder för mig. Att verkligen leva varje dag och njuta av det lilla som faktiskt enligt mig är det riktigt stora!

100. Vad ska du göra när du svarat klart på alla frågor? Fortsätta jobba eftersom jag sitter på kontoret och gjort detta mellan jobb och under min lunchrast.

Ska sova nu,men jag saknar…

Jag saknar mysiga tvkvällar,skratt,djupa samtal om det privata,middagar,jag saknar…

Men jag har valt det själv och jag har gjort rätt…eller?

Faan..jag vet inte..

Det enda jag just nu vet är att jag saknar..

Bläää

Jag älskar att vara på min praktik! Människorna som är där är helt enkelt underbara!

De är öppna,frispråkiga,charmiga,ganska högljudda och bara män,förutom chefen som är kvinna..Såå otroligt roligt!

Jag har aldrig tråkigt även fast jag ibland får sitta och göra ”skitjobb”

 Som idag tex. så fick jag ett mail av chefen (som nu är i Australien) där det stod såhär: Jeanette..gå in i de och de och det rummet och gå igenom ALLA arkiverade fakturor från 2004-05 och leta rätt på en specifik faktura som kan komma ifrån det eller det företaget,eller också så kan de ha hetat något annat..hahahaaa Förstår ni…sen fortsatte hon…sen vill jag att du lägger in ALLA utlägg från Juni tills nu och bokför det innan och efter moms,vad de gäller tex.representation,resor,företagetsartiklar etc och lägger in vad som är avdragsgillt och inte..och med hur mycket..(tex middag 90 med dryck 60 utan p/p etc )sen fortsatte det..sen vill jag att du letar rätt på ”john does” utbetalningar från 2004 och framåt,tyvärr ligger de inte i någon ordning men jag behöver få tag i alla..

Kram och lycka till..

Det roliga är att även fast det här är sjukt mycket att göra så ser jag det ändå bara som ett sätt att lära mig mer, och faktiskt ett sätt att bli tvungen att hantera min stress på! För jag inser ju att jag inte kan göra allt det här på en gång! Jag inser att det inte går att göra allt på en dag.. så jag måste alltså varva ner,ta en pärm i taget,gå igenom ett blad i taget och beta igenom arken.

Sen vet jag att nästa dag kommer det komma ett nytt mail där det står att jag kanske ska måla om lite bord,stapla backar,leta utländska speakrar,ringa och avsluta något abonnemang eller starta något nytt etc etc ..det är press,det är mycket,det är ansvar..men jag har klarat det hitintills..Visst..Hade jag jobbat fler timmar så vet jag att jag hade gått in i väggen igen,men nu gör jag ju inte det och jag tränar på att fokusera på de rätta sakerna och prioritera vad som är viktigast för stunden…ta eget stort ansvar och driva de rätta sakerna framåt och det ger mig en känsla av tillfredställelse och jag lär mig så enormt mycket.

Innan jag började min praktik hade jag aldrig klippt en ljudfil,lagt in löner,byggt studios,jag visste inte vad som var avdragsgillt om man hade egen firma,jag hade bara gått en grundkurs i Excel men har nu lärt mig mycket mer,jag hade aldrig dubbat film,läst in reklam,eller telecom tjänster.. etc..etc..

Så ja..jag har mycket att göra,men jag älskar det och jag har lärt mig så otroligt mycket!

Så nu hoppas jag att någon ny chef kan anställa mig den första Januari nästa år…eller så funderar jag faktiskt på att starta eget

För nu har jag ju ännu mer erfarenhet, och chefen har lovat att hon ska ge mig toppbetyg då jag slutar..så ja..läser du min blogg och behöver anställa en ”alltiallo” så kan du ju höra av dig till mig vetja =) hehe

Men nu ska jag surfa in på Skattemyndighetens hemsida för att lära mig mer om olika avdrag så nu har jag inte tid att skriva mer…tjingaling