Jag vet inte ens vad jag kommer ha skrivit om när det här inlägget är klart.
Men jag känner en saknad, jag känner att jag behöver en famn att få gråta ut i, en person som orkar finnas där för mig även efter dag tre. Någon som säger nej Jeanette nu får du inte ta hand om mig eller den eller den eller den heller..för nu ska jag ta hand om dig..
Jag älskar att ta hand om andra, jag älskar att fixa billiga resor, jag älskar att säga till vänner vad jag tycker är bra med de och ge de positiv feedback, jag älskar när folk hör av sig och säger till mig att du Jeanette som kan fixa allt.. kan inte du kolla om du etc etc… jag älskar att vara den där “mamman” som kan allt, jag älskar att hitta glädje i även det minsta..
Men just nu behöver jag få vara liten och oförmögen att göra saker för andra.
Just nu behöver jag få sörja saker som faktiskt inte är bra.
Just nu behöver jag en famn att få vara i.
Just nu behöver jag få det där samtalet från någon som säger till mig att han/hon vill ta hand om mig, att han/hon vill vara den som tar över..
För just nu är det för mycket i mitt liv, även för stålkvinnan Jeanette och jag behöver stöd.
Började skriva samtidigt som jag själv läste vad som skrevs…konstig känsla faktiskt, men tack T, jag vet nu att du har rätt.
Jättebra blogg! Du skriver direkt från hjärtat!